Vi förväntade nog oss alla att det skulle vara en ganska sorglig syn. Jag fruktade att jag skulle få se halvt misshandlande, grovt drogade och ledsna tigrar som behandlandes med noll procent respekt.
Som tur var förverkligades inte detta. När vi väntade på att få gå in till tigrarna förklarade google-translateade skyltar att NEJ, tigrarna är inte drogade. Anledningen till att de är så lugna och sover så mycker är helt enkelt att tigrar är aktiva i gryningen och skymning och sover så gott som resten av dygnet. De är födda i fångenskap och har från dag ett blivit vana vid mänsklig kontakt. De vaknar alltså inte nödvändigtvis för att man kommer och klappar på dem.
Alla som jobbade på parken verkade faktiskt uppriktigt bry sig om tigrarna, och såg de som mer eller mindre familj.
Men visst, man ska inte vara blåögd. Vilda djur ska vara vilda, och även om tigrarna verkade ha förhållandevis shyssta levnadsvillkor så är en bur aldrig tillräcklig för en tiger.
Idag finns det bara ca 3000 bengaliska tigrar kvar i det vilda. Det är läskigt få och tigerns framtid ser inte ljus ut. Tigrar tjuvljagas för deras päls, men den största anledningen till ett minskat bestånd är den enorma skövlingen av regnskogen, tigrarnas hem.
Om vi får visa vårt intresse för tigrarna genom att klappa på dem istället för att ha dem som matta har nog ändå parker som tiger kingdom ett visst existensberättigande. Och om det kan väcka ett engagemang för dessa fantastiska djur så lämnar jag parken med rak rygg, trots att det inte är klockrent.
Hanna
Ps. Jag tror aldrig att jag har naaaaaw:at så mycket i hela mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar