Mexico Light

Nu är vi sista dagen i Playa del Carmen, ikväll går flyget hem.
En liten sammanfattning av vår resa är att om man vill ha ett bekvämt turistliv, många som pratar engelska, stort utbud av affärer och Starbucks, men inte är så noga med mexikansk kultur, då kan det räcka att åka till Yucatánhalvön och exempelvis Playa del Carmen. På köpet får alla turister ett armband som visar vilket hotell man hör till och vad som ingår i priset ;) (typ som åkband på Gröna Lund).
För oss har Playa del Carmen varit den tråkigaste anhalten på resan. Vi är SÅ glada att vi har åkt runt och upplevt andra delar av landet!
(Ska dock inte dissa hela Yucatan, vi gillade Tulum jättemycket!)

På stillhavskusten var det nästan bara mexikanska turister, människorna vi träffade pratade några ord engelska, vi några ord spanska, det gick bra. Inte den där amerikanskt inlärda, ytliga trevligheten, som funkar så bra i USA, men som blir överdriven och onaturlig här. Normal mexikansk hyfs räcker bra för oss svenskar :) Men det är klart - man får offra lite känslan av kontroll och hoppas att det blir bra även om kommunikationen inte är så djupgående...

Med detta sagt så åkte vi igår på en arrangerad utflykt som visade sig vara just så turistisk, glättig, gapig. Vi bestämde oss för att gå all in, som det heter. Deltog i ALLA aktiviteter, log breda bländvita leeenden när fotografen kom till oss, köpte alla bilder efteråt, var först med att klappa hajen, var första kvinnan (av 2) som vågade prova spinnaker-gungan... Och vi hade faktiskt jättetrevligt. Galet men kul!

Skrevs av Ylva

Smått sjösjuk men beredd på en snorkling. Det var höga vågor och kaotiskt med en instruktör och 15 förstagångssnorklare av varierande nationaliteter. Vi fick vänta på dem mer än vi fick snorkla. Men det var ett fint rev med jättemycket fisk och en staty på botten!

Projekt för att uppfödning och bevarande av hajar. Tänkte givetvis på Hanna och donerade några pesos till projektets insamling!

På vår trimaran.

Spinnakergungan! Seglet gick ovanför mig (utanför bild).

Kort promenad på Isla Mujeres.

Solen går ner bakom den osannolika staden Cancun.

Polisen griper in

I Mexico finns flera typer av poliser. Det finns flera  lokala och  federala polisstyrkor. Det finns poliser på fyrhjuling på sandstranden, poliser utanför stans supermarket och vid dom vanligt förekommande fartreducerings-guppen (Bomberos!) på vägarna, Det som framförallt utmärker alla typerna är den tunga beväpningen. Framför nästa varje samhälle vi passerat ser vi någon slags vägspärrar bemannade med svartklädda väldigt militäriserade poliser med automatkarbiner, hjälmar och skottsäkra västar. Vi har även sett trafikpoliser med cykelhjälm och en AK4 nonchalant över axeln. 

Vi har nu hyrt en liten bil som vi åker runt med. Det är spännande. Trafiken är inte som vi är vana. Man får se upp vid utfarter och landsvägskorsningar där en halvt trasig pickup med flaket fullt av folk plötslig svänger ut på en huvudled utan att vänta.

Och när man minst anar det är det ett väghinder i form av ett konstruerat väggupp.

Sen är det det här med parkering. Alla parkerar där man vill förutom när polisen är i närheten.

Om polisen finner en felparkering så skruvar man helt enkelt bort bilens registreringsskylt och sedan får man söka upp polisstationen betala böter (eller muta ) innan registreringsskylten återfås.

Naturligtvis hände det oss. Vi kom körande från Tulum till  bokat hotell Playa del Carmen och ställde bilen på en tvärgata nära hotellet under incheckningen. När vi tio minuter senare ska hämta våra väskor så är bilen lappad och registreringsskylten borta.  Det krävdes två dagar och två taxiresor till och från polisstationen som visade sig ligga ganska långt bort  innan vi fick vår registreringsskylt åter. Då hade vi innan …från polisen …fått reda på att det kunde kosta 1500 pesos, eller 250 pesos eller 550 pesos. Eller så kunde vi återkomma med fotokopior på hyrbilskontrakt, körkort och pass och få det gratis.

Vi valde det senare ;- )

Mayaruinerna i Tulum

Det var en het och kvav dag när vi besökte Mayaruinerna i Tulum. Vi hittade en engelsktalande guide som hjälpe oss förstå det vi såg. Ruinerna ligger direkt med utsikt över havet och är lämningar efter en f.d. kultplats, handelsplats och hamn. Här tror man att bara präster, astronomer…. och matematiker! bodde.  Både solkalendern som visade sommar- och vintersolståndet och en fyr som hjälpte båtarna att navigera in mellan öppningar i det omgivande korallrevet var imponerande. Ruinerna var förutom turister fullsmäckade med med iguanaödlor med upp till en meters längd och gigantiska fjärilar i småfågelsstorlek. Nedanför templet har man spärrat av stranden då havssköldppaddor lagt ägg där. 

Yucatanhalvön dominerades av Mayakulturen när spanjorerna började härja här.

Fortfarande idag är större delen av befolkningen här maya. Guiden berättade att man lär sig mayaspråket från födsel och får senare i skolan lära sig spanskan. Mayaindianerna var en av de mest framgångsrika av Mexikos antika kulturer. Dom lyckades erövra en stor del av landet och mellanamerika. (De bodde i delar av vad som idag är södra Mexiko, El Salvador, Belize, Honduras och Guatemala.)  Trots att Maya-kulturen levde kvar så sent som på 1500-talet så vet man förvånansvärt lite om dess kultur. Detta trots att man hade skriftspråk och papper (gjord  av fikonträdet). 

En förklaring till detta var att spanjorerna eldade upp alla skrifter man kom åt då man ansåg att det var djävulsdyrkan.

Grand Cenote Tulum - Vi simmar i underjordiska grottor

Den speciella berggrunden i Mexicos yucatanhalvö gör att det bildas vattenfyllda

grottor med sötvatten.  

Vid staden Tulum är Grand Cenote  den största av dessa mestadels underjordiska grottor. Grand Cenote öppnar sig som ett stort hål i marken. Tio meter under marknivån är vattenytan. Vi kliver ner på trätrappor till en lägre belägen brygga. Vi utrustar oss med cyklop och snorkel och simmar in i en fantastisk bergssal med salaktiter/stalagmiter och taket fyllt av fladdermöss. I det kyliga klara vattnet kan vi  se ner i grottor, djup och underjordiska laguner. Vi simmar i stim av fiskar och sköldpaddor. Vi möter några grottdykare med syrgastuber och halogenlampor på väg att ge sig ner i djupen. För oss räcker det gott med att ligga nära ytan och snorkla.

Men dykarnas våtdräkter får sin förklaring. Efter att ha simmat runt i mer än fyrtio minuter börjar vi frysa. Svala men med ett leende på läpparna klättrar vi upp i solvärmen efter en riktig höjdarutflykt.

Skrev av Lars-Åke, fotograferades av Ylva

Stranden i Puerto Escondido

Lars-Åke fick gå ensam till stranden första dagen, andra dagen kunde jag följa med och ligga och sova/läsa i skuggan. Man kunde gå nerför backen eller så åkte man med hotellets transportbuss. Detta gjorde de flesta mexikanska hotellgäster, även de med halvstora helt friska och pigga barn. Vi tyckte att de kunde ha klarat att gå några meter…

Havet är svårt att bada i på den här kusten, det är höga vågor och framförallt mycket ”baksug” och underströmmar. På morgonen såg vi några män dyka ner och hämta ostron. De hade satt fast sig i ett rep som i andra änden var en gummiring.

Mexiko har nästan 100 mil kust längs Stilla havet. Stranden just här är bred, lång och nästan folktom. Fantastiskt vackert. 

Från Oaxaca till Puerto Escondido

Vägen hit var slingrig och lång! ”Bara att ta lokalbuss, enkelt” hade vi hört om förflyttningen från Oaxaca till PE. Och visst var det enkelt, men 25 mil tog 7 timmar så genomsnittshastigheten var - låg. Då ingick både kisspaus och lunch-dito. Många såg försörjningsmöjligheter längs den här landsvägen, de tog 3 pesos per person för att använda toaletten och vi passade också på att köpa uppskuren vattenmelon med stark chilisås på, gott! 

Vi och chauffören åt lunch på ett trevligt och mycket enkelt ställe längs vägen. Den enda lilla gumma som åkte i bussen just då, förutom oss, hade inte behov eller råd att äta så hon fick sitta och vänta en halvtimme på oss andra. 

Landskapet var bergigt och väldigt vackert, och i normala fall hade detta nog varit ett intressant inslag på resan. Men så var det min förkylning. Jag att och snöt mig var tredje minut och var så täppt och svullen så att inte minsta luft gick att få in genom näsan. Febern steg och steg, och på slutet mådde jag illa av de oändligt många serpentinkurvorna.

Men till slut kom vi ändå fram! Till ett aningens skamfilat men fint beläget hotell, högt upp ovanför stranden med en utsikt som inte var så tokig. Det kändes skönt att byta den smala hårda sängen i Oaxaca och utsikten från rummet där (fönstret vette mot ett inomhusgarage…) till breda sköna sängar, aircondition,  havsutsikt och bar där man fick hämta hur mycket dricka som helst. Om man nu ändå måste vara sjuk på semestern!

Skrevs av Ylva

Skyltspaning

En viktig detalj i stadsmiljöer och arkitektur är hur man väljer att skylta.

I Mexico City upptäckte vi att de verkar ha ett gemensamt skyltsystem för i alla fall den historiska stadskärnan. Där ingår inga ljuslådor, neonskyltar eller andra starka färginslag. Istället görs alla affärsnamn/logotyper i ett enhetligt system där utanpåliggande bokstäver i metall i silver- eller guldfärg är tillåten. Både lokala och internationella varumärken får anpassa sig till detta.

I Oaxaca har vi inte heller sett ljus- eller färgskyltar. Här ser man ibland en träskylt, platt mot fasaden, eller - vanligast - namnet eller loggan målad för hand direkt på väggen. Jag såg en skyltleverantör stå med ett företags logga på papper i ena handel, och på fri hand rita av den i blyerts med den andra. Den skulle sedan fyllas i med svart målarfärg (kamera fanns tyvärr inte med vid detta tillfälle).

Skrevs av Ylva

Zapotekernas förunderliga kalender

Oaxaca är en både lugn och livlig liten stad, det är även namnet på regionen här.

Det är en typisk kolonialstad med färgintensiva, vackra gator; kyrkor och katedraler överallt och palmer framför dem. Lokala indianfolk lever fortfarande traditionellt här och man ser många av dem på gatorna, inte minst kvinnor med bebisar inlindade i tyg som bärs på ryggen. Nationalhjälten Benito Juarez har bott här i staden under tio år (på 1800-talet).

Vi gjorde en heldagsutflykt till Monte Albán som är zapotekernas tempelområde, som byggdes på 500-talet fkr och som övergavs på 800-talet ekr utan att man vet varför. Intensiv och intressant guidning under stekande sol, mycket handlade om hur grymma zapatekerna var som gärna förrättade människooffer till sina gudar. 

Men de var även duktiga astronomer och hade kalendrar. Vi fick se en solkammare, en stor stenpyramid med två öppningar. Det blev ljust inne i kammaren endast två dagar om året - 8 maj och 5 augusti. Efter mycket funderande har arkeologerna kommit fram till att dessa dagar betecknar början och slutet på regnperioden, såklart en väldigt viktig information till ett jordbrukande folk. Inte som man kunde tro, att de förebådade Ylvas och Lars-Åkes bröllopsdag 5 augusti 1500 år senare…

 Staden Oaxaca syns långt nere i dalen.

Det mäktiga tempelområde sett från söder till norr.

Typisk Oaxaca-arkitektur. Blandning av många stilar, och så den vackra svagt pistagegröna stenen (pga vulkanisk).

Mustig konst och avslaget kaffe

Älskar man svagt ljummet …”svenskt”… bryggkaffe bör man åka till Mexico. Här kan man som vi sett få det som måltidsdryck.  Något man absolut inte bör missa om man är i Mexico City  är Frida Kahlo .

På Frida Kahlo’s konst muséum finns ett vackert trädgårdskafé det bör man inte heller missa….eller.

Här har dom en äkta espressomaskin så jag beställer med stor spänning en espresso.

Intresserad ser jag sedan hur kaffet blir till.  Under maskinen står en lite kanna med kallt kaffeavkok, det häller man i en liten espressokopp  och sen tar man den stora blanka espessomaskinen för att med hjälp av het ånga värma upp det sura kaffekoncnetratet.

Ingen  höjdare..

Det har lyckats förvånansvärt bra att bevara Frida Kahlo livsverk här. Museet är fullt av hennes färgrika, mustiga konst. Jag undrar bara vad hon skulle  tyckt om det ljumma kaffet.

Första dygnet i Mexiko

Av våra första 24 timmar har vi sovit 12 :) Vaknade nu 5:30 och insåg att min kropp som är van vid 6 timmars sömn inte kommer att sova mer än 9,5 - lika bra att gå upp.'
Vi bor perfekt centralt just intill torget Zocalo som är mittpunkt i den gamla stadskärnan. Det första vi ville se var Diego Riveras muralmålningar, så vi promenerade bort till ett litet museum vid Alameda Central. En enda målning finns där - men ytan är som 20 vanliga tavlor så det var mycket att titta på. Jag hade dock en känsla av att vi skulle haft muralmålningar mycket närmare oss, och efter lite googlande fick jag fram: den kanske mest berömda finns ju i Palacio Nacional - tvärs över torget... Får titta på den idag istället!
Vi åkte också upp i Torre Latinoamericana och tittade på utsikten samt åt lunch på restaurangen. Det blev en lite förvirrad måltid. Vi slog oss ner vid ett bord, servitören kom och tänkte hälla i kaffe i kopparna som stod framme, och vi försökte säga "nej, vi vill inte fika vi vill äta mat". Javisst, det finns ju buffé?, sa han, nästan i form av en fråga. Okej då tar vi buffé svarade vi. Och insåg sen att alla andra också åt buffé - med kaffe som måltidsdryck. Så då beställde vi kaffe och te till maten och jag hoppas att vi inte gjorde bort oss på några fler sätt.
Skrevs av YLVA