På resande fot: Jakten på solnedgången

Vi fick en idé om att se solen gå ner i Stilla Havet så vi åkte till Santa Cruz på eftermiddagen. Var några timmar på stranden där, badade i stora vågor, starka strömmar (baksug) och som vanligt väldigt kallt vatten. Härligt ändå. Och i Santa Cruz finns en äkta gammaldags Boardwalk vid stranden, med nöjesattraktioner som den gamla berg- och dalbanan från 1924.

Framåt kvällen började vi leta efter ställen där vi skulle ha utsikt mot solen och havet. Men då märkte vi att Santa Cruz ligger i en bukt som vetter mer mot söder än mot väster, alltså skulle solnedgången bara synas över land. Vi åkte runt i stan och längs vattnet ett tag för att hitta bättre ställen men insåg att det inte skulle gå. Nu var goda råd dyra. Jag hade kollat tiden för solens nedgång som enligt yr.no skulle ske kl. 20.16. Vi hade en timme på oss och bestämde oss för att åka norrut längs kusten.

Här kunde inte GPS:en ge några råd. Enligt kartan skulle vägen löpa parallellt med kusten och kusten såg ut att ha fri sikt mot väster. Den lilla orten Davenport siktade vi mot. Och efter lite letande fram och tillbaka så hittade vi Davenport, ett minisamhälle med kanske 4 hus och järnvägsspår rakt igenom, och med brant och dramatisk kust. Vi fick promenera en bra stund uppe på klippkanten och ja, våra beräkningar visade sig stämma! Fri sikt mot väster med solen nu på starkt nedåtgående. Vi fick vänta en halvtimme och det var riktigt magiskt. Inga andra människor syntes än vi. Hade någon sett oss hade de antagligen trott att vi hörde till en forntida soldyrkande sekt.
En fin upplevelse och när solen till slut försvann så låg det faktiskt en dimbank (ständigt denna dimma!) mellan solen och havet, men ändå. Vi var mycket nöjda med vår solnedgångsjakt.