Det amerikanska

Vägmärke som alla kan förstå.

Vad tycker vi om Amerika och det amerikanska?
Jag är ju uppvuxen på 70-talet med en ganska skeptisk och kritisk inställning till USA, dess kommersiella kultur med tendens att dominera världen, dess utrikespolitik och ställning som supermakt, det gigantiska ekologiska fotavtryck som de lämnar på jorden.
Jag skulle som 16-åring aldrig, som Hanna, åtrå att handla i affärer som heter sånt som American Apparel.

Givetvis har jag förstått att det finns så mycket mer och mycket att gilla här. Naturen till exempel. Finns i överflöd och även om det inte finns allemansrätt så har vi hittills haft en massa naturupplevelse på vår väg genom delstaten.
Allting känns väldigt ordnat och kontrollerat, tiden där man skapade sin egen lag (som i Deadwood) är såklart förbi. Överallt möts man av skriftliga uppmaningar på vad man får göra eller, oftast, inte får göra. På en skylt med symbol för ”förbud mot infart” skriver man som om symbolen inte räckte också Do not enter, dessutom har man för säkerhets skull lagt till texten Wrong way i fall man inte skulle fatta nåt av de första två meddelandena.

Men det som faktiskt har överraskat oss mest är den varma, tålmodiga och öppna vänligheten. Folk är hjälpsamma, förstående, serviceminded - vi har faktiskt inte stött på en enda sur eller otrevlig person än. I dag råkade vi gå i vägen för en kvinna, vi upptäckte det och flyttade på oss så hon kunde passera och sa ”sorry” varpå hon genast vänligt svarar Don't even think about it. Och det konstigaste är att det faktiskt inte känns ytligt! Kommer nån fram och frågar vad de kan göra för oss så känns det som att de verkligen menar att de vill hjälpa till.

Så visst, en del saker är precis som vi förväntat oss, andra överträffar förväntningarna, men ingenting har hittills gjort oss besvikna. Vi får säga ja, vi gillar det. Vi gillar Kalifornien.

Så här glada är vi när vi handlar matvaror hos ekologiska Trader Joe's.