Vägen hit var slingrig och lång! ”Bara att ta lokalbuss, enkelt” hade vi hört om förflyttningen från Oaxaca till PE. Och visst var det enkelt, men 25 mil tog 7 timmar så genomsnittshastigheten var - låg. Då ingick både kisspaus och lunch-dito. Många såg försörjningsmöjligheter längs den här landsvägen, de tog 3 pesos per person för att använda toaletten och vi passade också på att köpa uppskuren vattenmelon med stark chilisås på, gott!
Vi och chauffören åt lunch på ett trevligt och mycket enkelt ställe längs vägen. Den enda lilla gumma som åkte i bussen just då, förutom oss, hade inte behov eller råd att äta så hon fick sitta och vänta en halvtimme på oss andra.
Landskapet var bergigt och väldigt vackert, och i normala fall hade detta nog varit ett intressant inslag på resan. Men så var det min förkylning. Jag att och snöt mig var tredje minut och var så täppt och svullen så att inte minsta luft gick att få in genom näsan. Febern steg och steg, och på slutet mådde jag illa av de oändligt många serpentinkurvorna.
Men till slut kom vi ändå fram! Till ett aningens skamfilat men fint beläget hotell, högt upp ovanför stranden med en utsikt som inte var så tokig. Det kändes skönt att byta den smala hårda sängen i Oaxaca och utsikten från rummet där (fönstret vette mot ett inomhusgarage…) till breda sköna sängar, aircondition, havsutsikt och bar där man fick hämta hur mycket dricka som helst. Om man nu ändå måste vara sjuk på semestern!
Skrevs av Ylva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar