måndag, april 25, 2011

Himalaya, Mao och Lamborghinis

Sista dagen i Kina. Familjen har åkt hem i morse medan jag och Rune spenderade dagen vid Kinesiska muren. Hyffsat maffigt byggnadsverk får man säga även om det inte syns från månen. Höjdpunkten var trots allt Rodelbanan ner från berget där vi gick upp på muren. Speciellt kul var när Rune åkte ifatt en man som "såsade" framför oss i banan och stressade honom genom att skrika "faster! FASTER!"

Efter muren drog jag ut på lite shopping för att stilla mitt dåliga samvete mot flickvännen som fått stanna hemma medan jag åkt på två långa resor med 2 månaders mellanrum. Det var väldigt trevligt, bjöd bland annat en taxichauför på snus som gjorde att han satt och dräglade ut genom taxifönstret samtidigt som han garvade och sa "Ridyen Tobacco" 100 gånger. (="svensk tobak")

Sammantaget har vi haft en fantastisk resa i Kina, fullproppad med aktiviter. Höjdaren var nog de första dagarna med vandring i nedre Himalaya som verkligen gav mersmak. Det blir en riktig vandringsresa till Tibet inom de närmsta åren för mig.

Annars har det varit en stor blandning av de bästa upplevelserna Peking kan bjuda på; sightseeing, människor, mat, shopping. Eftersom Mona och Rune har haft fyra år på sig att välja ut de bästa aktiviteterna har vi haft många fina dagar med coola utflykter, bra och dålig mat och mycket taxiresor.

Att Kina är mitt i en stor förändring som kommer påverka oss alla i västerlandet är otvivelaktig efter den här resan. En skum mix av arvet efter Mao och en totalt frisläppt marknadsekonomi skapar ett på många sätt väldigt konstigt samhälle, iaf sett med Svenska ögon. Peking växer så det knakar och är dyra bilar ett mått på hur ett lands ekonomi går så har vi inte en chans. Aldrig sett så många Maseratis, Lamborghinis, Ferraris och Porsche på samma plats.

Regimen har fortfarande ett mycket starkt grepp om landet, det märks med alla önskvärd tydlighet på all den övervakning och starka militära närvaron överallt i staden. Samtidigt verkar det på många sätt som att oppositionella krafter släpps fram på ett sätt som nog inte skådats förut. I konstnärsbyn 798 var det fullt av regimkritisk konst som myndigheterna verkade se mellan fingrarna på.
Dessutom verkar det vara en medveten strategi att komma bort från "Mao-myten" där omskrivning av den tidigare hisotrien nu skapat en ny landsfader i Sun Yat See. Kort observation, Pappa har redan utvecklat detta för intresserade här.

Några korta observationer om mina reskamrater:


Larre tog en Karre med farre och var piggare än någonsin. Det är sjukt kul att vi allihopa kan delta på saker som Pappa inte brukade klara av tidigare. Samtidigt undrar vi när hans friskhet ska avspegla sig i en minskad börda för hans nära och kära. Har fått kånka på en ful gulblå "mammaharpackatmatsäcktillmig - rygga" i 10 dagar nu medan "Larre" med fria händer proklamerar hur bra han mår för att i nästa sekund klaga på smärtor när jag försöker lämna tillbaka hans prylar.
Det har dock varit sjukt kul att vi kunnat hittat på så mycket saker allihopa och är en förstörd "cool guy-image" p.g.a. Pappas fula väska en konsekvens av det så kan jag gladeligen leva med det.

Ylva har skapat en oreparerbar spricka i släkten genom att envist hävda att Monas Aubergine i själva verket är Banan. Trots en slääämmande slemsäck har hon dock varit väldigt PÅ när undertecknad tyckt att tempot varit lite för lågt. Vandringen upp mot det Buddhistiska templet i strålande sol den sista dagen i Bergen var för mig resans höjdpunkt.
Tyvärr blev det kanske lite väl hårt den dagen och kombinerat med stora höjdskillnader och långa flygningar blev hon slemmig även utanför slemsäcken. Efter en vilodag var hon dock back in shape och på direkten aktiv i att se till att Hanna hade minst 14 vegetariska alternativ varje lunch.

Hanna har varit en superskön rumskamrat även om hon som tonåring behöver dubbelt så mycket sömn som mig och försöker klösa ut ögonen på sin bror när jag med sammetsröst och frukostbricka viskar "god morgon solsken" klockan 11.30. Hon missade en hel del av resan (och skaffade sig nog ett par blåmärken) efter att ha gått med ansiktet begravt i en trendig bok 90% av sin vakna tid (dvs 4 timmar om dagen).
Det har dock varit grymt att dela resa och rum med någon som har och uppskattar samma humor som mig och som dessutom är världens gulligaste syster.
SLEMNYSNINGEN på min vad kommer dock inte glömmas bort i första taget. Men är man medlem av Sporting Portugese Restards så är man.

Mona och Rune har varit fantastiska värdar även om Rune tycker att man är knarkare om man lyssnar på Di Leva. Dom har verkligen gjort allt för att vi ska få en så bra resa som möjligt och de tycker jag de har lyckats med.

Nu ska jag efter ett sista träningspass med efterföljande bad röra mig hem mot Sverige med brutalt överpackad väska. Bara en månad kvar till sommar i Italien.

Tack familjen, Mona & Rune och Kina för en grym resa!

- Jonatan (eller som han kallas i Kina; JONA)





1 kommentar:

Annamoster sa...

Underbart, det här inlägget har jag missat förut! Ha ha ha va kul beskrivningar av dina medresenärer! :-) Kram