Nationalparken i Huanglong

För att komma till nationalparken Huanglong måste man passera ett pass på 6000 meter över havet. Vår professionella guide säger att vi nog borde skaffa syrgas då vi inte är vana vid höjden. Syrgasen köper vi vid ett toalettstopp som visar sig ha toalettbås i höfthöjd samt en ränna som löper genom hela rummet, inte så fräscht och något vatten finns inte alls. Men en aerosolflaska med ett munskydd i plast visar sig vara vår bäste vän. Efter ett tag, medan bussen kränger upp för den slingrande vägen, känner man att man börjar kippa efter andan, få en enorm huvudvärk med tryck över bröstet.
Då trycker man upp syre från aerosolflaskan och får ett andetag med syresatt luft. Hur bra som helst.

Men trots syresbrist stannar vi en stund för snöbollskrig och fotografering på det högsta passet. Vi är nu högre än någon alpin topp i Europa. Även nationalparken befinner sig på väldigt hög höjd och det visar sig att halva gänget tar en kortare högalpin vandrigstur på de, obligatoriska ?, trädäck som man byggt för att spara slitaget på naturen.
För våra nu två vandringsgrupper händer dock samma sak. Kineser kommer fram och vill bli fotograferade tillsammans med oss. Uppenbarligen tycker man det är jäätte roligt att få stå brevid såå långa människor. Mycket hjärtligt med många skratt.
Snabba vandringsgruppen gör ett rejält träningspass genom att i 1,5 timme flämtande gå uppför, uppför så gott det går i den tunna luften. Neråt går på halva tiden.






Så här transporterar man upp cocacola och annat livsnödvändigt till toppen.

- LÅ